bara massa strunt...

Jag träffade världens sötaste barnmorska imorse. Vissa människor är helt enkelt fantastiska och man kan inte låta bli att tycka om dem direkt =)
På vägen upp till hennes mottagning som ligger på andra våningen trodde jag att denna flodhästen höll på att få en hjärtinfarkt! Jamen herregud sicket flås man har nu förtiden... pust... JAG TAR ALDRIG HISSEN! om jag är själv,,oavsett hur ont jag än har i fötterna. Kan jag inte gå, så hasar jag mig uppför. Inte för att jag är rädd utan för jag tycker det är lathet att ta hissen. Jag predrikar alltid detta till alla och även om jag skulle kunna skylla på EB så känns det inte riktigt ok samt att det där med trapporna har blivit en fix ide för mig ;) 
Iaf,,, tbx till tråden....
Kondisen är definitivt inte vad den har varit.... Jag kom in till barnmorskan, flåsande som ett djur och skyllde på min dåliga kondis när hon säger " nejdå, du har ju mer blod att pumpa runt nu när du är två!"
Åååå att jag inte själv kommit på det!! Så dum man är... Det är ju självklart när man hör det... O jag som gått nu ett tag och trott att jag är så anfådd pågrund av alla infektioner jag haft/har...
Jaja,,, man lär sig ngt nytt varje dag =)


Susanne och jag va ute på Barnenshus en snabb sväng i eftermiddags. Hon är mer insatt i bebisgrejer än mig blev jag klok på! Med hennes expertishjälp valde jag ut vilken vagn jag skulle vilja ha, nu är det bara Chris som ska spela efter samma noter som mig,,,,, eller tvärtom kanske,,, det är nog jag som får spela efter hans pipa!, det e ju ändå han som ligger inne med stora börsen, snäll som han är =)



Plankstek med Susanne och hennes gubbe i stan blev det efter vårt korta men givande Välabesök =)

Nu är det snart nyårsafton och jag har idag bestämt mig för att jag ska fira det nya året själv hemma. Jag känner inte alls för att gå på den festen som var planerad. Varför jag känner för att sitta helt själv vet jag faktiskt inte... Jag trivs helt enkelt i mitt eget sällskap nu för tiden. Tycker det är sååå skönt att bara få läsa en bra bok i lugn o ro, mysa med mina djur och bara vara. Har man alltid varit en socialperson med stort umgänge så kanske det blir så här,,, vad vet jag? Jag vet bara att jag trivs förbannat bra med mig själv just nu, trots en kropp som är sårigare än ever och 12 kilos "övervikt". Inte vacker kanske, men vad gör det =) 


Tömde mobilen på bilder,, här är några av dem =)



Min lilla Stina ligger ständigt hos mig.. Får man favorisera sina djur? 



Känner dom på sig kanske att man är på jäsning?

 


Prinsessan Maggan =) Världens finaste jycke och det är en objektiv bedömning ;)



 

Hittade gamla foton i datorn. Lite dejavu gör en gott =)
Ska ta mig en ljupdykning i fotolådan o få upp humöret lite =) Alla de där bilderna från tiden då digitalkameran inte var uppfunnen har samlat damm i en låda i min klädkammare...

Lite kan jag dela med mig =)


Jag o min bättre hälft sätter ihop min soffa. En vetenskap!






Danny nöjdare med livet än sin mor?.......



Sämsta hållningen ever!!





Händig! jajamen =) Kunde dock tro man va på smällen där oxå.........


Jag o min vän Krabban =)



Min biologiska mamma och min brors tös.... mindre smickrande foto på mig dock!
Ett av få tillfälle jag träffat min mamma helt nykter från både droger och sprit...
Fint minne =)



Mitt arbetsbord på Yves Rocher... 12 år... Ja, jag saknar det lite måste jag erkänna =)


Jag saknar dock inte att ständigt ha ont i fötterna! Mina två par arbetsskor...
Borde vara olagligt att ha sådana obekväma saker på fötterna! Det rosa ni ser är en disktrasa.
Alla sätt är bra utom de dåliga! De blåa sulorna är såna sära gelesulor... funkade inte alls!



Hade nattligt besök av en sångfågel.... han glömde gitarren......



Det kan faktiskt snöa i Skåne oxå!!



Jag, Danny och hans pappa Håkan.



 



Det va allt =)


Har haft finbesök av Lovisa och Rebecka idag. Alltid lika trevligt. Lovisa är oxå på jäsning så vi lär med all säkerhet sitta o pimpla Latté hela sommaren tillsammans =) 

Nu blir det kebakrulle med massa vitlöksås och tv tittande resten av kvällen! Fläskigt ska det vara =)

Äntligen är julen över! Julen har alltid varit ångestladdat. När jag växte upp visste man om att vid Kalle Anka så va farsan redan pissefull och man fick tillbringa resten av kvällen med att höra honom böla om vilken hemsk uppväxt han haft...
Denna julen bråkade jag och min son, vilket förstörde stämningen helt,,, vi kom försent till julmaten hos mossan också. I min familj måste man komma när maten står på bordet annars får man vara utan. Vi käkade makaroner o stekt ägg på kvällen istället.
Julklappar blev iaf. Danny fick ett nytt databord, byrå, kallingar, deo, luktegott, vaskeschampo, skärp, massa pengar, tidningar, godis o presentkort lite varstans av mig o mossan. Jag fick nytt bäddsett med fjärilar på (oväntat...) och av Chris fick jag en stavmixer. Tackar tackar =)

En vän till mig kom hit i förmiddags o snackade om ditten o datten. Jag har satt mig i en situation som jag inte riktigt kan hantera just nu känner jag.
Jag borde vara den lyckligaste människan på jorden som har en liten "Uffe" växande i mig. En "uffe" som dessutom är en del av den människan jag älskar mer än jag älskat ngn förut. Totalt kravlös kärlek från min sida. Har ni känt så ngn gång? att man har så mycket kärlek till en annan människa och man behöver absolut inget tbx. Man VILL givetvis ha ngt tbx men det är inget måste. Känslorna är desamma vare sig de är besvarade eller inte. Kärleken är så stark och så kravlös, enkel och ärlig,,, nästan så som kärleken till sitt barn är...

Min bästa vän sedan urminnestider, Therese från Arvika ringde nu ikväll. Hennes pappa Ingmar har fått cancer. Lungcancer som spridit sig. Samma sak dog min bättrehälft Sus pappa av för 2 år sedan. Jennys mamma dog nu i veckan av samma sjukdom....  O här sitter en annan o klagar över lite sketna sår! Det finns alltid ngn som har det tusen gånger värre än en själv!
Ingmar växte jag upp med. (Jag växte inte upp här i HBG utan i Arvika. Liten bonnhåla i Värmland där man lever i princip likadant nu idag som när mossan var ung, för typ sisådär 50 år sedan.)
Jag va livrädd för honom! Therese o jag hittade på all skit man kan tänka sig. Hoppade ut genom förnstret på kvällarna, söp oss redlösa på det billigast skitet man fick tag på medans man drog "varvet i stan, i Mattis (min kille) röda Volvo. Ur högtalarna skrålade Ronny & Ragge, som var omåttligt populära på den tiden, likaså Sven ingvars som är tidlösa!, Vi skolkade oss igenom högstadiet, fick hur många röklappar som helst av rektorn (att de orkade, vi blossade på som skorstenar ändå) ja you name it... vi gjorde allt man absolut inte ska göra! När Ingmar kom på oss, gång på gång, satt man jävligt risigt i det! Roligt hade vi det iaf. 14 år och man ÄGDE världen!
"Jävelungar" kallar han oss fortfarande,,, undrar så varför =)

Det känns i hjärtat varje gång ngt illa drabbar ens nära och kära. Alltid de snällaste får gå först... för jävla orättvist! så kan alla as ( rent ut sagt) få vara friska som nötkärnor o förpesta tillvaron för alla tills de är typ hundra år gammla! Som sagt, orättvist!

Inte mycket positivt just nu som kommer ur min hjärna. Ibland är det för mycket som snurrar och det är inte lätt att släppa fram det positiva. Jag blir stressad av all negativitet som händer runt mig.... Har nog för mycket känslor helt enkelt och tänker definitivt alldeles för mycket. Att släppa saker har aldrig varit lätt för mig. Jag kan inte riktigt sortera ut vad som är viktigt eller oviktigt. Allt har samma värde för mig, vilket gör att det emmellanåt blir för mycket att bära runt på. Jag är van att alltid finnas tillgänglig för alla men nu känner jag att en time out från omvärlden snart är på plats, särskillt om jag ska kunna bli bra på min kropp. Ju mer tankar i mitt huvud, ju mindre hud på min kropp.... 


Tack för ni "lyssnade"... ingen som gör det i "verkliga livet"....

Tomten kommer definitivt inte till Lena och Annika från försäkringskassan, i år!

Fick idag brev från Förvaltningsrätten angående min överklagan om bisltöd... 3dje gången jag överklagar! Jag hade glömt skriva under papperna, därför skickade de hem dom igen för att påskrivas. vad jag tyckte va lite märkligt är att Annika Petersson (tror jag det står) har noterat lite uppe i hörnet.7"Överklagan inkom i rätt tid. EJ skäl till ändring enl. 113 kap 3§ SFB / 111214."
Försäkringskassan har daterat 111214 och förvaltningsrätten 111216.
VARFÖR överklaga om om man redan innan Förvaltningsrätten fått papperna beslutat ngt? Man har ju inte en chans att få sitt ärende prövat ngn annanstans! Försäkringskassan har ju ändå alltid sista ordet! Det är ju bevisat nu! Det va nog inte menat att jag skulle se Annikas antekning. FUCK YOU! Bilagorna, alltså Malins och Malins beslut var inte med heller och de är inte medräknade i Förvaltningsrättens stämplar.... Försvann dom på vägen, månne???
Fyyy va arg jag e nu. Jävla idioter! Lena Holm på bilstödsenheten, önskar dig en för jävlig jul! Detsamma till dig Annika på FK i Jönköping! Ni förstör ju människors liv, bigtime!

Nu va det slut på att må någolunda ok igen... vaknade inatt med feber och en svullen hals. suck! Så trött man blir...
Igår va jag på KUB-testet. Det är 1 chans på 1394 att "uffe" får Down syndrom... jag känner mig lugn =) Jag har faktiskt inte kollat Chris, om han är bärare på ngn EB-skada. Många frågar mig om jag inte är orolig över att mina barn skulle vara sjuka, men icke.. Risken är minimal och jag vet ju hur man ska göra om man skulle få ett barn med Eb. Man är liksom redan inne i gängorna och har helt andra förutsättningar än de som är friska med sjuka barn.
Jag tänker många gånger när jag "ser" hur de gör med sina barn att de måste ha det otroligt jobbigt, så krångligt de gör saker o ting...
 Omläggningarna verkar vara rena vetenskapen, man ska bandagera varenda sår o göra allt för att förhindra att nya tillkommer,,, snacka om press på sig! Jag bandagerar oxå mig själv varje dag, men långt ifrån hela kroppen. Man har ju vant sig vid att ha sår och hur "känslan" är utan ngt förband. Har man kroppen ständigt i förband så är det klart att det är obehagligt utan! Det tycker jag oxå de gånger jag tex. fått ha ngn kroppsdel inlindad en längre tid. Man känner hur ömtålig man är lixom utan "skyddet".... svårt att förklara men andra med EB förstår vad jag menar.
När vi som är vuxna idag växte upp fanns inte dagens fantastiska förband och jag tror att vi var tvungna att bli mer härdade än vad de ungar som växer upp idag blir. Allt är givetvis på gott och ont..... 
Att förhinda uppkomsten av sår måste ju vara rent galet... Hur ska man kunna göra det när sår och blåsor är hela poängen med sjukdomen? Det är nästan som att kämpa för att den synskadade ska kunna pricka rätt på piltavlan....
Baden verkar oxå vara fruktansvärda. Stackarna!... föräldrarna menar jag alltså... Klart det inte är skönt att duscha eller hoppa i plurret när man har öppna sår på kroppen, men den smärtan (som faktiskt inte är hela världen! Som EB unge kommer man vara med om sååå MYCKET värre!) varar i några sekunder bara, sedan har man vant sig vid den känslan.
Min son hatade oxå att bada när han va liten,,,, eller vänta nu,,, han är 14 år, frisk som en nötkärna och det är fortfarande ett jävla liv när han ska in i duschen!.
Barn är smarta varelser. Kan dom utnyttja sin situation, sjukdomsvinst kallas det, så gör dom det. Uppmärksamhet,,, det vill vi alla ha!
Jag gjorde givetvis likadant när jag va liten ngn gång. Jag hade dock föräldrar som inte brydde sig särskilt mycket om att jag var sjuk så jag kunde gnälla bäst jag ville. -Vänj dig, tror du att du blir bättre av att gnälla? det va vad jag fick höra, de gånger jag gnällde för småsaker. Mina föräldrar menade på att jag var tvungen att vänja mig för jag skulle ju dock leva ett helt liv med sjukdomen... Dallta är ju det dummaste man kan göra när ngn har en kronisk sjukdom, vilken det än må vara! fast i ett fröäldrahjärta är det lätt att det blir så... ens barn är ju ens allt....
Jag fick lära mig tidigt att jag inte var sjuk utan Mia, o bara Mia!
När jag satt i rullstol byttes sysslorna, som innebar att man var tvungen att ha ben, ut till sysslor som passade mig. Var händerna förstörda så var det samma sak. Jag fick aldrig några hjälpmedel, för hur skulle jag annars kunna fungera i en "normal" värld om jag vant mig vid vissa saker. De enda hjälpmedel jag haft har varit "gång" relaterade.
Jag har haft rullstol, både vanlig och motsvarigheten till permobil (hallå,,, det va typ 25 år sedan) kryckor som fortfarande finns här hemma till hands, cykel, moped när åldern tillät det och nu slutligen bil. Mina föräldrar har oxå varit super för de har minsann skjutsat mig överallt när jag behövt. Allt annat i vardagen har man fått fixat på bästa sätt.

Jag är otroligt tacksam för att mina föräldrar inte sett min sjukdom utan i första hand MIG. Många av mina syskon vet knappt om vad jag har,,,, det har aldrig varit uppe för diskussion. Min syrra, den systern jag har bäst kontakt med kom på för några år sedan att jag inte hade naglar.. Hallå... tidigt lixom! Dom har aldrig brytt sig om att jag har varit trasig, för ingen har gjort så stor sak av det... Det bara är så... Mia är trasig men fan inte sjukare än ngn annan! 
Lika så mina vänner. Många vet inte ens om vad jag har för ngt, de ser ju givetvis att det är ngt som är fel och att jag går sönder lätt, det har de märkt, men först och främst är jag Mia för dem. Det är så jag vill ha det!
Nu när jag blivit krassligare, de senaste åren har EB mer fått ta övertaget om mitt liv,,, hade det inte varit för att jag är så förbannat infektionskännslig så hade allt varit annorlunda.

Jag har dock hittat ett stort intresse för själva sjukdomen EB, men det känns inte som det är mig det gäller när man ser, hör och läser all fakta om den. Jag tycker den är skit, ja, men inte så illa som många kanske tror man ska tycka när man lever med den... Nej, jag tycker det är mest otroligt att kroppen kan vara så komlicerad. Att det kan bli så fel för så lite... Om jag fick välja att bli frisk,,,, varför? blir jag en bättre människa? Aldrig en benmärgstranplantation! Jag är helt emot den metoden, än så länge. Jag tycker inte det är värdigt att testa detta på en människa, i detta stadiet forskarna är. Nej, möss är söta, men sorry,,, tycker dom får nog fan ta smällen ett tag till...

Skulle jag få barn med EB så är det inte hela världen! Men som sagt,,, jag har helt andra förutsättningar än ngn som är frisk och aldrig hört talas om EB förut... Hade jag tyckt det skulle vara jobbigt? ööö, självklart! Min son är frisk och dessa 14 åren med honom har inte alltid varit en "rosamolnetdröm". Barn är jobbiga,,,, men fan så goa =)


Tack för jag fick "tänka" av mig lite =o))

Igår va jag o spinnade. Jenny och jag hade i ett svagt ögonblick lovat Lovisa att spinna med henne. Väl på plats visade sig passet vara ett intensivpass. Jaha,,, Instruktörerna på främre raden va de i salen som orkade minst och var halvdöda! Påminde mig själv om att konditionsträning är ett måste!! på smällen eller inte....
Att spinna gick faktiskt bra. Det va lättare att stå i olika positioner än att sitta nu när man har en till person i kroppen. Synd bara att fötterna tar mycket stryk av tyngden...
För att belöna oss själva stack trion iväg till MAX o klämde i oss finfin kvällsmat =o) Inte sunt kanske, men jävligt gott!

Idag har det varit kaos sedan jag öppnade mina blå. På friskis imorse va det två motionärer som fick hämtas av ambulans. Den ena va på mitt pass... Känns sådär,,, livet är skört, det blir man påmind om när man minst anar det. Allt det andra har jag ingen lust att skriva om. Det kan bli för mycket att stå brevid o se sina vänner sjunka ner djupare o djupare i sina problem. Jag hoppas verkligen att ljuset slocknar snart för de som lider,,, julen ska väl vara en bärmhärtighetstidpunkt,,, eller?

Nu försöker jag få iordning ett julpass till mig och Jenny som vi tänkte köra på Torsdag. Inte lätt,,,, hittar INGEN bra julmusik. Har inte haft tid att leta upp mixade jullåtar så motionärerna får ta vad som bjuder helt enkelt =o)

Tankarna går idag till min goda vän och hennes mamma...........

Fan va duktig jag har varit, idag igen! Här hemma har det fejjats med julmat o grejer. Klapparna är inslagna, köttbullarna stekta ( o hälften uppätna) och är skinkan grilljerad. Köpte dock fel skinka så Maggan o katterna har nu 2 kilo att klämma i sig. Färdigkokt är ingen höjdare. Märklig konsistens lixom.... nej, man ska göra den själv, i ugnen. Då är den som bäst, den lilla grisrumpan =)

Mina barns pappor har träffats i dag för första gången oxå. Dom fick hjälpas åt att bära ut Dannys tv till soprummet. Det va en sån där gammal rackare ni vet, sån som väger nästan 100 kilo... Fattar inte vad det va i dom dära som vägde så mycket egentligen...
Karlarna hälsade fint på varandra och det va typ det. Inte ett ljud mer sa dom, bara tog tvn på var sin sida o bar iväg den....
 Vi tjejer hade ju glömt bort tvn o bubblat på utav bara satan! Vi är definitivt inte från samma planet!

Nu vankas det snart käk här på 84:an för mig, Chris och vår lilla "Uffe" som jäser på inne i min 10 kilo tyngre kropp. Flodhäst! Så känner jag mig!


Tack Catrine för att du köpe Fjärilar idag. Det värmer att veta det finns människor med stora hjärtan där ute i vårt kalla land =)

Poff sa d o Mia fick eld i baken idag! Så mycket jag fixat o donat med, inte klokt. Har inte fått så här mycket fixat på flera månader.
Har varit på sjukhuset och träffat chefen för förlossningen oxå. Jätte trevlig läkare! Mycket human och lättsam att ha o göra med. Vi gjorde upp en plan för hur allt ska gå till nu under de närmaste månaderna samt hur vi ska få personalen att kunna aggera när jag väl kommer in på förlossningen.
När jag fick min son var det kaos, minst sagt. Ingen visste ngt om EB och ngn smart människa tejpade hela min rygg, mina armar samt en slang vid mitt ben. Det var intressanta timmar efter förlossningen när min mossa satt  i nästan 3 timmar o gjorde vad hon kunde för att få bort tejpen med så liten skada som möjligt på min hud,,, Hon lyckades inte så bra kan jag meddela... Har klarare minne av den dära tejpen än vad jag har av förlossningen o de första timmarna med min son...  Kommer ihåg oxå att en sjöterska kom in o frågade om hon fick se en blåsa,,,, ööö,,, Fel forum eller vad?  Inte kul om det skulle bli så igen....!
Läkaren tyckte oxå det var bra att de hade mig nu ett par månader för det kan lära dem hur de ska kunna hantera nästa barn som föds med EB i HBG bättre. Mer kunskap är aldrig fel o vilka är mer lämpade till att ge den kunskapen än vi själva som lever med EB.

Låt mig presentera "Uffe"..


 Ser ut som en korv på dessa bilderna men han/hon ville inte vara still. Ingen linslus med andra ord.....

Fy va tråkigt jag har här hemma. Vad gör alla människor som inte jobbar? Jag håller på att få spel... Va på Friskis igår o försökte träna benen men det gick inte så bra... Mår illa och hjärtat slår volter så fort jag rör mig. Satt o fungerade sällskapsdam istället åt en träningskompis medans han pumpade på för fullt. Är duktigt avundsjuk på alla som hoppar rundor o svettas som galningar. Hade mer än gärna haft deras träningsvärk =)
Ska bli skönt när kroppen är som vanligt igen, full av sår, men med ork att kunna röra sig.
Kan inte minnas det va så här jobbigt när jag va gravid med Danny. Då va man 19 år och allt gick som en dans. Förutom foglossning, men lite smärta kan man stå ut med. Nu är man ett vrak!

Mina arbetsgivare har fortfarande inte hört av sig.... Under all kritik!



BTW....

Önskar mig en kamera av tomten så jag kan ta foto!.... bara så ni vet...

Oj va jag har sovit! Kroppen har verkligen behövt få vila upp sig en aning. Infektionen är inte ok än men jag tycker ändå att kroppen börjar rätta till sig. Vad som nu behöver göras är att träna upp mig igen, för nacken, knäna och min hållning är under all kritik. Man har liksom inte haft orken till att träna när man jobbat så många timmar per dag samt när infektionen i kroppen dunkat på. Men nu när jag ändå är sjukskriven har jag ingen ursäkt till att inte få ordning på HELA kroppen.
Många missar detta... att min kropp inte bara består av trasig hud. Även mina andra delar och organ behöver få lite omvårdnad. Försäkringskassans medarbetare har särskilt svårt att förstå detta, då dom flesta som arbetar där verkar vara mindre intelligenta varelser! Särskillt Lena på bilstödenheten! Hon är den mest arroganta, otrevliga och blåsta (rent ut sagt) handläggaren jag varit med om! Hon passar definitivt inte i den yrkesrollen hon har. Nej,,,, ut o fekalietöm tåg eller nåt, Lena! Det är vad du borde ägna dig åt!
Såja.... nu fick jag det sagt oxå!

Har jag sagt att Jenny ska sluta på Friskis?
Tomt,,,,, det är vad det kommer att bli. En stor förlust för oss på Friskis, men ett måste för hennes personliga utveckling. Du gör helt rätt! Önska jag hade haft mod att hänga efter. Jag fick chansen men fegade ur i sista sekund.... Go for it!

Nu ska jag röra lite på mig, bye bye =)

Blev sjukskriven igår till den 8 Januari.... Har redan tråkigt! Jag är inte gjord till att vara lugn verkar det som. Tvingar mig själv att ligga i soffan o kolla tvn. Energin sviker och för en gångsskull MÅSTE jag lyssna på min kropp.
Va på Friskis i morse och trode jag skulle avlida under passet, fast jag inte gjorde mer än att titta på alla andra som kämpade på duktigt.

Nu när det är ute i luften att jag är på jäsning och sjukskriven på det kan se framemot att bli arbetslös igen.... Kan inte tänka mig att mina chefer vill ha mig kvar nu. Ingen förlust om jag ska vara ärlig, men att ha ett jobb i ryggen är en trygghet som är ovärderlig! Min ena chef som är den mest otrevliga varelse som existerar vill inte ens prata med mig för jag sjukade mig igår.... Den andra chefen är på semester utomlands och kommer tbx ikväll. Får se om han är trevligare...

Har fått dille på James Morrisons nya låt! Han har en röst som ingen annan. Fantastiskt bra!! Gripande text... Lyssan och njut =)

Jag ska snart påbörja 3:dje arbetsdagen av min helvetesvecka. 13 timmars bilkörandes... Har man tur får man 5 minuter över så man kan vila ögonen en sekund.
Förra veckan gjorde jag en super dunder tabbe. Jag tankade blyfri i en dieselbil..... Totalt tanklöst. Min chef skrek som en en galning i luren när vi upptäckte detta. Jag fick höra hur dum i huvudet jag var och andra trevligheter innan han slängde luren i örat. Befogat kanske men jag tycker ändå att det var ganska oproffesionellt!
Hans utbrott kunde jag ta men att sedan få höra dag efter dag hur dumt det var och hur synd det är om honom som fått jobba som en galning för mitt misstag är ganska tröttande. JAG VET JAG GJORDE ETT MISSTAG!!!! Låt det nu va! På toppen av isberget så är han så vänlig att han berättar detta för de andra förarna, vilket jag givetvis fick höra direkt via blandannat telefonsamtal. Trötta mig!!
Jag är riktigt, riktigt trött på detta. Gör man en groda så får man käka upp hela jävla dammen, men när dom inte lagar sina jävla bilar utan låter oss köra runt i bilar som knappt håller ihop, är halvt trafikfarliga eller som jag fått göra nu hur länge som helst, kört runt i en bil som saknar värme, det är skit samma. Igår satt jag med en filt runt benen när jag körde. Det kom även regnskurar och eftersom man är serviceminded och faktiskt går ut o öppnar dörrarna till passagerarna så blir man blöt, vilket i sin tur blir olidligt för mig som inte har en chans att torka upp då bilen endast blåser ut kallluft. Underbart när det är 4 grader ute! Denna bilen har varit sönder nu över en månad, vilket är en månad för mycket kan jag tycka! Jävla arbetsförhållande man har. Synd att jag faktiskt trivs med själva jobbet i övrigt.... Alla kunder är underbara (givetvis finns även där idioter men dom skiter vi i...) och dom på Skånetrafiken gillar jag oxå. Dom är väldigt hjälpsamma tycker jag.

Jag va hos kuratorn för ngn vecka sedan oxå och dom tyckte absolut jag skulle sjukskriva mig då jag har infektioner hela tiden och mår ganska krassligt faktiskt... Känner mig som ett vrak. Att jag är gravid gör inte saken bättre....
Tror ingen i min närhet kan förstå hur pissigt jag faktiskt mår,,,

Jag har funderat nu ett par dagar och jag kan inte riktigt bestämma mig för hur jag ska göra. Är inte van vid att utnyttja systemet utan att ta hand om mig själv. Jag får skuldkänslor av att vara hemma och vara sjuk då det känns som ett nederlag samt för att jag tycker att det finns så många andra som har det mycket värre än mig själv. Men nu är det inte bara mig det gäller längre.... jag har uffe (bebisen) och Chris att tänka på oxå.... och Danny förståss som längtar efter att få bli storebror,,,, men bara om det blir en kille ;)
Ska tänka några dagar till på detta..........



Nu har jag fått klaga av mig lite. Tackar för det!