trött, så trött..........
Har varit så trött idag så det är inte klokt! Jag har gjort exakt ingenting. Inte varit ute med hunden, inte rört mig nämvärt, inte ens klätt på mig. Danny har fått slita kan ni tro! Som tack för hjälpen får han givetvis pengar, vilket inte en 14 åring tackar nej till =)
Vet inte om kroppen vill vila sig lite för att läka ihop lite till och att jag antagligen har förlite av ngt i kroppen för tillfället.... Det blir ju så,,, såren snor energin från övriga "mig". För övrigt mår jag prima =) har laddat upp med massa grönsaker och frukt samt brustabletter av alla dess slag som ska intagas denna vecka i hopp om att bli pigg & glad igen.
När vi ändå är inne på sår så kan jag ju glatt säga att jag är nöjd med utvecklingen =) Min hud läker på förfullt. Hade jag inte klämt vänstra ringfingret i en dum rullstol i Fredags hade händerna varit totalt blåsfria. Ärren på benen är fortfarande inte vackra, armarna är inte sårfria men inte heller så såriga att jag stör mig. HELT sårfri kommer jag ju aldrig att bli oavsett vad jag än gör. Jag begär inte förmycket =)
Fötterna! O mina fötter är fantastiska. Har aldrig varit så bra i hela mitt liv! Nu skulle jag lätt kunna springa den där dumma milen! Näsan är fortfarande ett stort sår, (mycket vackert!!) och halsen kanske inte är helt läkt än, men det funkar. Jag ser mänsklig ut och det är huvudsaken!
Har jag sagt att EB är en pisssjukdom??? Det värsta är att jag egentligen inte alls tänker eller bryr mig om att jag har den.... Det är bara vid "inspektionerna" som måste göras dagligen som jag tänker på att jag är som en ruggig gammal trasmatta. Med "inspektioner" menar jag att jag går igenom hela min kropp (huden alltså) för att hålla någolunda koll på infektioner och dyl, samt lägga om mig vid behov.
Jag läser bloggar varjedag där föräldrar till barn med EB iprincip varje dag "pratar" om omläggningsprocedurer. Jag lägger bara om mig vid skav, typ på sår som skaver vid klädsömmer osv... aldrig annars.... Inte Malin heller kom vi underfull med över ett telefonsamtal häromdagen. Föräldrar till sjuka barn verkar ha det hundra gånger jobbigare än vad vi som är sjuka har! På fullt allvar alltså! Är väldigt glad att Danny är frisk... jag hade nog blivit tokig annars!
Imorgon bitti är det Cirkelgym som gäller, hur jag nu ska orka, sedan är planerna att vi ska köra och köpa ny cykel till Danny. Nu kallar dock kudden, orkar inte hålla de blå vakna längre! Natti natti =)
Vet inte om kroppen vill vila sig lite för att läka ihop lite till och att jag antagligen har förlite av ngt i kroppen för tillfället.... Det blir ju så,,, såren snor energin från övriga "mig". För övrigt mår jag prima =) har laddat upp med massa grönsaker och frukt samt brustabletter av alla dess slag som ska intagas denna vecka i hopp om att bli pigg & glad igen.
När vi ändå är inne på sår så kan jag ju glatt säga att jag är nöjd med utvecklingen =) Min hud läker på förfullt. Hade jag inte klämt vänstra ringfingret i en dum rullstol i Fredags hade händerna varit totalt blåsfria. Ärren på benen är fortfarande inte vackra, armarna är inte sårfria men inte heller så såriga att jag stör mig. HELT sårfri kommer jag ju aldrig att bli oavsett vad jag än gör. Jag begär inte förmycket =)
Fötterna! O mina fötter är fantastiska. Har aldrig varit så bra i hela mitt liv! Nu skulle jag lätt kunna springa den där dumma milen! Näsan är fortfarande ett stort sår, (mycket vackert!!) och halsen kanske inte är helt läkt än, men det funkar. Jag ser mänsklig ut och det är huvudsaken!
Har jag sagt att EB är en pisssjukdom??? Det värsta är att jag egentligen inte alls tänker eller bryr mig om att jag har den.... Det är bara vid "inspektionerna" som måste göras dagligen som jag tänker på att jag är som en ruggig gammal trasmatta. Med "inspektioner" menar jag att jag går igenom hela min kropp (huden alltså) för att hålla någolunda koll på infektioner och dyl, samt lägga om mig vid behov.
Jag läser bloggar varjedag där föräldrar till barn med EB iprincip varje dag "pratar" om omläggningsprocedurer. Jag lägger bara om mig vid skav, typ på sår som skaver vid klädsömmer osv... aldrig annars.... Inte Malin heller kom vi underfull med över ett telefonsamtal häromdagen. Föräldrar till sjuka barn verkar ha det hundra gånger jobbigare än vad vi som är sjuka har! På fullt allvar alltså! Är väldigt glad att Danny är frisk... jag hade nog blivit tokig annars!
Imorgon bitti är det Cirkelgym som gäller, hur jag nu ska orka, sedan är planerna att vi ska köra och köpa ny cykel till Danny. Nu kallar dock kudden, orkar inte hålla de blå vakna längre! Natti natti =)
Kommentarer
Postat av: Jenny
Ja det måste vara extremt mycket enklare att lägga om och ta hand om sig själv! Då kan man ju känna hur det känns i kombination med att följa utvecklingen av såren. Det i kombination med många års erfarenhet måste vara bra mycket enklare än att som jag vara småbarnsförälder till ett litet "mysterium" med skör hud...
Så skönt att du läker ihop bra nu en period, härliga tider! Kram Jenny <3
Postat av: Mia
Ja jag fattar inte hur ni orkar! Fantastiska är ni =) Kram på dig!
Trackback
