Ja, tack och gärna en påtår!
Det känns som jag tvingas till att lämna gruppen som mumsar på sina smarriga kakor för att inte helt gå under av alla känslor som sköljer över en när man ensam får stå vid sidan av och titta på. Hur ska man förhålla sig till de andra som är populära hos fröken och får kakor till höger o vänster? Är det jag som är dum i huvudet som känner det förnedrande att stå brevid? Börjar jag bli ett tycka synd om mig själv offer eller är det så att jag faktiskt har rätt till att sätta ner foten och skrika STOPP! Jag finns och jag vill verkligen inte bli behandlad så här!
Är det ngn som hade lyssnat? Än så länge är det ingen som gör det utan alla fortsätter ha mig som en avdumpningamatta,,, en sån där grön, taggig som finns innanför dörrarna ni vet,,, som man automatiskt skrapar underredet på skon på.
Jag kan inte säga grattis till ngn. Inte för att jag inte önskar mina nära och kära ngn lycka, utan för att jag faktiskt för en gång skull känner att jag också behöver lite av den varan. Har svårt för att sälja mig själv, mycket för att jag själv inte är övertygad om att jag har ngt att erbjuda. Kämpar som ett djur för att få upp självkänslan och mitt värde, tyvärr sätter andra mig hela tiden på REA-hyllan, längts upp, längst in i ett hörn, där jag har svårt att komma nerifrån.
Kanske är det så det ska vara? Kanske kommer vissa människor till världen för att de andra, bättre modellerna ska kunna ha ngt att torka sin skit på?
Den största frågan i mitt huvud just nu är--- var fan ska jag nu träna?
Halka bara in här på ett bananskal och har inte riktigt häängt med på hela... Men de jag tänkte säga att ingen borde trampa över dig! Så som du beskriver, hur du mår, tycker jag inte en enda människa ska behöva må. Jag mår nästan illa av hur du beskriver hur du behandlas.... Jag tycker deffinitivt du ska stå på dig och säga i från. Folk borde inte kunna gå hur långt som helst.... Det är inte rätt. Fortsätt kämpa och försök hitta små ljuspunkter i livet och se till att det blir fler och fler :)
Mm håller med föregående talare! Att hitta ljuspunkterna mitt i all skit, det gör det lättare. Och det kan vara det superlilla. Men att vara uppmärksam på det!
Dock vet ju jag vad allt handlar om, och till en viss del känner jag väl mig inblandad, men inte genom att trampa på dig. Däremot stöttar jag dig gärna och att du stannar kvar och inte lämnar mig!!!
Tänker mkt på dig!!!!
