Kring Kring
Kortfattad beskrivning av mig är - "krinkring". Krabban säger alltid att jag annalyserar isönder mitt liv och tänker för mycket för mitt eget bästa. Det finns mer känslor än denna kroppen rymmer helt enkelt.
Var på begravning i Götet idag. Får man lov att säga att begravningar va trevliga? SKit samma. Det va iaf trevligt. Jag träffade Malin för en fika innan gudstjänsten, i Mölndal. Malin och jag har exakt samma diagnos. Hon är alltså den enda i hela världen som verkligen kan förstå mig. Givetvis finns det ngt band som knyter oss fjärilsbarn tillsammans, med just Malin är för mig speciell. Alla de andra har ju antingen värre eller lindrigare än mig. Helt andra symtom, vilket gör att jag inte riktigt kan koppla ihop mig med dem som jag kan med Malin.
Begravningen va fin och hysteriskt rolig. Usch fy på mig!!! fy, fy, fy!!!! a men shit, ni skulle vatt med. Monica, hon som begravdes, barnbarn (tror jag det va) sjöng en helt fantastisk sång. Det va så vackert, ni kan inte ana. Texten löd, typ, "Jag ska aaaaalllldrig glöööömmmmma diiiiig" o så avslutades sången, alla med tårar i ögonen givetvis. Å då,, så jävla pricksäkert börjar en mobil ringa. Tanten som satt framför mig hade inte stängt av luren. Värsta uppåttruddilutten kom det ut den, typ den där cirkustrudilutten man brukar höra när clownerna gör entre,,,, fattar ni vilken jag menar?? Jag fullkomligt sprack ut i apgarv..... o har man en gång börjar kan man fan inte sluta..... Helt galet... Men Monica blev iaf begraven och är i goda händer nu hos vår herre =)
Ska berätta mer imorgon om va dsom hänt den sista veckan, men nu är det hoppelådan som jag ska dyka ner i o läsa lite... bye bye så länge o natti natti =)
Var på begravning i Götet idag. Får man lov att säga att begravningar va trevliga? SKit samma. Det va iaf trevligt. Jag träffade Malin för en fika innan gudstjänsten, i Mölndal. Malin och jag har exakt samma diagnos. Hon är alltså den enda i hela världen som verkligen kan förstå mig. Givetvis finns det ngt band som knyter oss fjärilsbarn tillsammans, med just Malin är för mig speciell. Alla de andra har ju antingen värre eller lindrigare än mig. Helt andra symtom, vilket gör att jag inte riktigt kan koppla ihop mig med dem som jag kan med Malin.
Begravningen va fin och hysteriskt rolig. Usch fy på mig!!! fy, fy, fy!!!! a men shit, ni skulle vatt med. Monica, hon som begravdes, barnbarn (tror jag det va) sjöng en helt fantastisk sång. Det va så vackert, ni kan inte ana. Texten löd, typ, "Jag ska aaaaalllldrig glöööömmmmma diiiiig" o så avslutades sången, alla med tårar i ögonen givetvis. Å då,, så jävla pricksäkert börjar en mobil ringa. Tanten som satt framför mig hade inte stängt av luren. Värsta uppåttruddilutten kom det ut den, typ den där cirkustrudilutten man brukar höra när clownerna gör entre,,,, fattar ni vilken jag menar?? Jag fullkomligt sprack ut i apgarv..... o har man en gång börjar kan man fan inte sluta..... Helt galet... Men Monica blev iaf begraven och är i goda händer nu hos vår herre =)
Ska berätta mer imorgon om va dsom hänt den sista veckan, men nu är det hoppelådan som jag ska dyka ner i o läsa lite... bye bye så länge o natti natti =)
Kommentarer
Trackback
