bara massa strunt...

Jag har ett stort dilemma. Dilemmat är hurvida jag ska jobba eller inte. Som ni fattat har jag för tilfället ett städjobb vilket inte direkt är det ultimata för min kropp i nuläget. Har städat förr men då var kroppen i mycket bättre skick än nu! Bara en sån liten grej som att göra en liten knut på de vita påsarna man sätter på papperskorgarna är en hel vetenskap för mig nu. Hännderna är fulla med blåsor och jag kan inte riktigt utföra pilliga grejer utan att halvt avlida. Det värsta med mig är attjag har sån jävla arbetsmoral. Jag vill utföra mitt arbete så bra som möjligt och gör grejer jag vet jag får lida för. Allt bara för att bli accepterad som MIA inte en sjuk och gnällig människa samt för att överhuvudtaget kunna få arbeta som alla andra. Skulle jag gå till en arbetsgivare och berätta vad som egentligen felas mig hade de aldrig anställt mig. Anpassning till mig existerar inte, jag får helt enkelt anpassa mig till omvärlden. Man kan likna det vid en rullstolsbunden som inte får använda hissar och ramper utan helt enkelt måste ta sig upp för Kärnantrapporna på sitt eget sätt. Tid och kraft tar det men det skiter omvärlden i. "Sluta gnäll för fan" säger dom.
Jag skulle göra vad som helst för att få tbx jobbet på tågen!! När jag kom hem därifrån var jag fortfarande människa och kunde sköta hem och min son. Nu är det han som sköter om mig.... Mitt hem ser ut som fan för jag städar åt andra hela dagarna och har inget till övers när jag väl kommer hem. Mat till min son?? orkar inte. Så bra mossa är jag. Kroppen vägrar röra sig en milimeter när jag kommer hem. Tillomed min mun är nu fylld med sår. Nice.. en kyss kanske??

För att sammanfatta hela inlägget.... JAG ORKAR INTE MER!!!!!!!!!!!!   men måste................